“Jag fick vänta tio år på diagnosen Crohns sjukdom“

En oktoberdag i Uppsala vandrar Anna bland gula höstlöv. Här har hon bott i flera år och hittat sin plats i studentlivet. Hon läser på masterprogrammet i läkemedelsanvändning och engagerar sig i den farmacevtiska studentkåren.

– Jag älskar att studera här och tycker mycket om Uppsala som stad. Den känns både stor och liten på samma gång, säger hon.

Men studierna och studentlivet är inte alltid lätta att kombinera med Crohns sjukdom. Den kroniska inflammatoriska tarmsjukdomen innebär inte bara magproblem utan också en ständigt närvarande trötthet, så kallad fatigue.

– Jag vill prestera mycket, men sjukdomen tvingar mig ofta att prioritera vila. Det är frustrerande, men jag har lärt mig leva med det, säger hon.

Symtomen började i barndomen

Redan som åttaåring fick Anna kraftiga magsmärtor och diarréer. Gång på gång sökte hon och hennes mamma vård, men symtomen togs inte på allvar.

Först när hon som 18-åring började kräkas blod reagerade vården. En mer noggrann undersökning visade att hon hade Crohns sjukdom.

– Det var en lättnad att få en förklaring. Samtidigt kände jag sorg över att ha gått i tio år utan rätt hjälp, säger hon.

Försenad diagnos gav följdsjukdomar

Att vänta så länge på diagnos har fått konsekvenser. Den långvariga inflammationen har skadat nerver i ändtarmen och lett till svår förstoppning som inte kan behandlas med vanliga läkemedel.

I dag använder Anna i stället TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), en behandling som stimulerar nerverna i tarmen.

– Om jag inte använder TENS på några veckor kommer problemen direkt tillbaka, berättar hon.

Psykisk ohälsa i tonåren

Sjukdomen påverkade inte bara magen. Under högstadiet och gymnasiet kämpade Anna med både ångest och depression. Pressen i skolan, kombinerat med outhärdliga symtom, blev till slut för mycket.

– Jag drabbades av en utmattningsdepression och orkade inte fortsätta gymnasiet. Jag såg ingen mening med något, minns hon.

Efter en paus och behandling med biologiska läkemedel kunde hon återvända till skolan, ta studenten och senare börja på universitetet.

– Den perioden gav mig hopp igen. Att få rätt behandling förändrade allt, säger hon.

Stöd för att klara studierna

I dag mår Anna bättre, men hon behöver fortfarande anpassningar. Med hjälp av ett NAIS-intyg får hon extra skrivtid och eget tentamensrum med nära tillgång till toalett.

– Jag är stresskänslig och min Crohns förvärras lätt vid press. NAIS-intyget gör stor skillnad, säger hon.

Vill hjälpa andra med IBD

Framtiden ser Anna ljust på. Hon drömmer om att arbeta med forskning eller läkemedel kopplat till IBD – men framför allt vill hon bidra med sina erfarenheter.

– Att leva med Crohns är tufft, men jag vill visa att det går att hitta sin väg. Om min berättelse kan stötta någon annan så är det värt allt, avslutar hon.